||Sundarakanda ||

|| Sarga 23||( Slokas in English Script)

 

Sanskrit Sloka text in Devanagari, Gujarati, Kannada, Telugu , and English

||om tat sat||

suṁdarakāṁḍa.
atha ēkōnatriṁśassargaḥ

tathā gatāṁ tāṁ vyadhitāmaniṁditām
vyapētaharṣāṁ paridīna mānasām|
śubhāṁ nimittāni śubhāni bhējirē
naraṁ śriyā juṣṭa mihōpa jīvinaḥ||1||

sa||tathāgatāṁ vyathitāṁ aniṁditāṁ vyapēta harṣāṁ paradīnamānasām śubhām tāṁ śriyā juṣṭaṁ naraṁ upajīvanaḥ iva śubhāni nimittāni bhējirē ||

Auspicious signs of fortune appeared around the lady, who is agonized, who is without faults, who is bereft of all happiness, and is distressed in mind, like a wealthy man as expected is surrounded by well-wishers.

tasyā śśubhaṁ vāma marāḷapakṣma
rājīvr̥taṁ kr̥ṣṇaviśālaśuklam|
prāspaṁdataikaṁ nayanaṁ sukēśyā
mīnāhataṁ padmāmivābhitāmraṁ|| 2||

sa|| sukēśyāḥ tasyāḥ śubhaṁ arālapakṣma rājīvr̥tam kr̥ṣṇaviśālaśuklam vāmanayanam mīnāhataṁ abhitāmraṁ ēkaṁ padmamiva prāspaṁdata||

With beautiful hair , Sita's left eye which surrounded by a row of curved eyelashes, with broad black pupils in white, which looks like a red lotus gently struck by a fish, throbbed.

bhujaśca cārvaṁcita pīnavr̥ttaḥ
parārthyakālāgarucaṁdanārhaḥ|
anuttamē nādhyuṣitaḥ priyēṇa
cirēṇa vāmaḥ samavēpatā:'śu||3||

sa|| cārvaṁcita pīna vr̥ttaḥ vāma bhujaśca parārthyakālā agaru caṁdana arhaḥ anuttamēna priyēna cirēṇa adhyuṣitaḥ āśu samavēpata||

Round and stout beautifully curved arm, which is deserving the application of agaru and sandal paste, which was used by her beloved for resting his head , suddenly throbbed.

gajēṁdrahastapratimaśca pīnaḥ
tayōḥ dvayōḥ saṁhatayōḥ sujātaḥ|
praspaṁdamānaḥ puna rūru rasyā
rāmaṁ purastāt sthita mācacakṣē ||4||

sa|| saṁhatayōḥ dvayōḥ asyāḥ ūruḥ pīnaḥ sujātaḥ gajēṁdrahastapratimaḥ praspaṁdamānaḥ rāmaṁ purastāt sthitaṁ ācacakṣē||

One of her two thighs which are stout and well-shaped which are close to each other , which resemble the trunk of the king of elephants, throbbing again indicated as though Ram was standing in front of her.

śubhaṁ punarhēmasamānavarṇa
mīṣadrajō dhvastamivāmalākṣyāḥ|
vāsasthsitāyāḥ śikharāgradaṁtyāḥ
kiṁcitparisraṁsata cārugātryā||5||

sa|| punaḥ amalākṣayāḥ śikharāgradaṁtyāḥ cārugātryāḥ sthitāyāḥ śubhaṁ hēmasamānavarṇaṁ īrṣat rajōdhvastam iva vāsaḥ kiṁcit parisaṁsrata||

Again as the lady who has pristine eyes, who has well shaped teeth, who has beautiful limbs, stood up her sari which is of golden hue but dull due to being soiled slipped a little auspiciously.

ētairnimittaiḥ aparaśca subhrūḥ
saṁbōdhitā prāgapi sādhu siddhaiḥ|
vātātaplakāṁta miva praṇaṣṭam
varṣēṇa bījaṁ pratisaṁjaharṣa||6||

sa|| prāgapi sādhu siddhaiḥ gataiḥ nimittaiḥ aparaiśca saṁbōdhitā subhr̥̄ḥ vātapraklāṁtaṁ praṇaṣṭaṁ bījaṁ varṣēṇa iva pratisaṁjaharṣa||

Because of these omens which were in the past also indicated by Siddhas and others, Sita the lady with lovely eyebrows, felt happy like a seed blighted by the wind and heat comes back to life with a shower of rain.

tasyāṁ punarbiṁbaphalādharōṣṭam
svakṣibhru kēśāṁta marāḷa pakṣma|
vaktraṁ babhāsē sitaśukladaṁṣṭram
rāhōrmukhāḥ caṁdra ivapramuktaḥ||7||

sa|| punaḥ tasyāḥ biṁbaphalādharōṣṭhaṁ svakṣibhr̥kēśāṁtaṁ arāḷapakṣma sitacārudaṁtaṁ vaktraṁ rāhōḥ mukhāt pramuktaḥ caṁdra iva babhāsē||

Her face shining with beautiful red lips which are like Bimba fruit, with sparkling teeth, curved eyelashes extending up to her hair , looked like the moon that was released from the mouth of Rahu.

sā vīta śōkā vyapanīta taṁdrī
śāṁtajvarā harṣavivr̥ddhasatvā|
aśōbhatāryā vadanēna śuklē
śītāṁśunā rātri rivōditēna ||8||

sa|| aryā sā vītaśōkā vyapanītataṁdrī śāṁtajvarā harṣaviśuddhasattvā vadanēna śuklē uditēna śītāṁśunā rātriḥ iva aśōbhata||

That revered lady, feeling relieved from sorrows, feeling relieved from exhaustion, with a fervor for peace, mind illumined with joy, and with a charming face looked like the cool moon on the bright fortnight.

ityārṣē śrīmadrāmāyaṇē ādikāvyē vālmīkīyē
caturviṁśat sahasrikāyāṁ saṁhitāyām
śrīmatsuṁdarakāṁḍē ēkōnatriṁśassargaḥ||

||ōm tat sat||